Deep Purple Mark II - Hårdrockens Grundare

Klassiskt intåg

Efter att ha tagit med sångaren Ian Gillan, samt bassisten Roger Glover från bandet Episode 6 var nu Deep Purple återigen fulltaliga. Deras första platta med den nya konstellationen var ”Concerto for Group and Orchestra”. En liveupptagning från år 1969 då dom tillsammans med en orkester spelade en tre satser lång epos skriven av bandets organist Jon Lord. Uppträdandet gav dom mycket publicitet och tidningarna var fulla av skriverier där Lord lyftes fram som bandets låtskrivare vilket inte var så populärt bland resterande medlemmar.

En mörk natt 

Bandets stora genombrott, som även sägs ha lagt grunden till den senare framväxande genren Heavy Metal, var deras singel ”Black night”. Den skapades en kväll i studion när gitarristen Ritchie Blackmore lekte runt med lite olika riff på gitarren. Det var när han spelade riffet från Ricky Nelsons ”Summertime” som han väckte de andra medlemmarnas intresse. Dom förlängde riffet en aning och alla var nöjda. Texten är influerad av en låt som Gillan och Glover brukade köra med deras gamla band Episode 6, nämligen ”Black night”. Dom plockade titeln och Deep Purples hit ”Black night” var nu född.

Rök över vattnet

Alla har vi nog hört det legendariska gitarriffet i ”Smoke on the water”. Men något inte alla är medvetna om är den verklighetsbaserade sånglyriken. Texten i låten beskriver en incident som ägde rum i Montreux, Schweiz, då bandet skulle spela in albumet ”Machine Head” som ”Smoke on the water” medverkar på. Under inspelningsperioden år 1971 gick medlemmarna på en spelning i Montreuxs kasino där Frank Zappa och The Mothers of Invention uppträdde. En person i publiken avfyrade en signalpistol som efter att ha träffat taket startade en brand som förstörde hela byggnaden. Medlemmarna i Deep Purple, samt resten av publiken, tvingades fly ut ur lokalen och kunde då se hur brandröken slog ut över Genèvesjön. Därav låtens titel "Smoke on the Water". Den tredje och sista versen beskriver hur Deep Purple senare fick spela in sitt album i det tomma Grand Hotel i Montreux. Låten är än idag en av bandets största succéer någonsin.

Största skammen inom rock n roll

Efter ett flertal skivsläpp, intervjuer och turnéer började det än en gång knaka i fogarna inom bandet. Det största problemet var det som växte fram mellan gitarristen Ritchie Blackmore och sångaren Ian Gillan. Det sägs att dom under en lång period år 1972 inte pratat med varandra överhuvudtaget. Ian slutade senare i bandet och han skrev då sitt omtalade avskedsbrev. Jon Lord har kommenterat händelsen som ”den största skammen inom rock n roll.”

Slutet för Mark II

Efter Gillans avhopp kom Ritchie till Lord och menade att om Ian Gillan inte skulle fortsätta var det också läge att byta ut bassisten Roger Glover. Lord blev chockad, men Ritchie hade redan målat upp en idé där Deep Purple skulle omfatta en mer bluesinfluerad sångare samt en sjungande bassist. Bandets trummis Ian Paice har i efterhand kommenterat medlemsbytet såhär: ”Det var Ritchies beslut, inte bandets.” Glover var mycket sårad, men trots det ville han inte vara lika kall som han tyckte resterande medlemmar var så han gjorde klart turnén i Japan, vilket kom att bli deras sista tillsammans som mark II under decenniet.