Ut på scenen kom en glad och energisk Ace med ett tight och riktigt duktigt band. Spelglädjen genomsyrades ut i publiken och verkligen alla verkade ha det riktigt kul! Dom öppnade med den gamla Kisslåten ”Rocket Ride” följt av två låtar från hans senaste skiva Space Invader från 2014. ”Gimme a feelin’” och ”Toys”.

Repertoaren var en blandning mellan både nya och gamla sololåtar men även en hel del från Kiss tiden. Med avslutningslåten ”Deuce” inräknat körde dom hela sju stycken Kisslåtar, och om jag ska vara helt ärlig så lät det så mycket bättre än vad Kiss själva gjorde när jag såg dom på Sweden Rock sommaren 2013.

Ace har ju aldrig varit någon makalös sångare men har en ändå en skön och säregen röst. Han tog dessutom hjälp utav resterande bandmedlemmar under konserten och trummisen Scot Coogan gjorde definitivt ett mycket bättre jobb än Paul Stanley.

Konserten innehöll en saligblandning utav extremt uttjatade låtar, gamla klassiker och nytt material. Mycket tight band och en skön närvaro blandat med en oerhörd spelglädje lyfte konserten enormt. Självklart bjöds det på många charmiga gapskratt från Ace Frehley själv och helt ärligt är det nog en utav dom bästa konserten jag sett! Bra i sin enkelhet. 

Jag ger Ace Frehleys konsert på Sweden Rock 9/10 v-gitarrer, och det endast på grund utav att dom kunde spelat längre!

 

 

 

 

 

(Bilderna är mina egna)

Vilken var din första hårdrockskonsert?

Den första hårdrockskonserten jag såg var The Poodles sommaren 2006. Dom hade varit med i melodifestivalen tidigare samma år och fått en hit med ”One night of passion”. Kommer faktiskt inte ihåg mycket alls av själva konserten, mer än att jag var där med pappa och det var sent på natten.

Ditt bästa konsert minne?

Oj, det här var svårare än jag trodde faktiskt! Kiss var ju rätt häftiga. Massa konfetti, blod, sönderslagning av gitarr, lite för mycket pyroteknik och en linbaneåkande Paul Stanley över publiken. Får nog svara det!